Ett barntillåtet arbetsliv borde vara självklart

Eva Sternberg skriver i Expressen att Birgitta Ohlsson bör tack nej till jobbet som EU-minister för att hon är gravid.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser artikeln. Det är framförallt två saker som gör mig arg och ledsen. Det första är att kvinnor ska, enligt Sternberg, välja bort karriär framför graviditet och föräldraskap. Det andra är att män inte kan ta ett större ansvar och dessutom inte kan förändras till moderna män som tar hand om sina barn. Samtidigt yrar hon om barnets rätt till sin mamma. Och hur är det med pappan då, har inte barnet rätt till honom?

Birgitta Ohlssons utnämning som EU-minister ser jag som tecken på att arbetslivet håller på att bli barntillåtet.