Kulturen sitter i väggarna eller i skidorna

Kulturen sitter i väggarna brukar det heta. När jag var 19 år åkte jag till St Anton och åkte skidor en hel säsong. Det kändes spännande men också läskigt. Redan första dagen när jag och mina kompisar kom bärande på våra skidor kom en kille som varit där flera säsonger, det vill säga en riktig ski-bum, fram och sa: ”En sak ska jag lära er. Om ni bär skidorna så där ser ni ut som turister.” Det var det värsta vi kunde höra. Vi såg ut som turister men var säsongare. Sedan fick vi en lektion i hur vi skulle bära skidorna. Och visst är det samma sak när man börjar ett nytt jobb. Hur viktigt är det inte då att känna in hur gör vi här. Bara att skriva ett mail kan bli svårt. Hur skriver man mail här? Vilken ton har man, vilka uttryck kan man använda? Varje plats har sin egen norm och kultur oavsett om det den sitter i väggarna eller i skidorna.

Varför ska inte de som jobbar i bolagen ta del av vinsten?

23 av 25 storbolag delar ut pengar till sina aktieägare visar en undersökning som Unionen gjort. Och samtidigt erbjuder arbetsgivarna noll kronor i lönekuvertet i avtalsrörelsen. Christer Ågren på Svenskt Näringsliv kallar undersökningen oseriös och larvig. Däremot kan han själv fara med osanning när han säger att utdelningarna sänktes förra året med 40 procent. Siffran är nämligen 12 procent enligt Euroclear Sweden, tidigare VPC, som sammanställt 2009 års aktieutdelningar. Utdelningarna minskade från 148,2 mrd kr 2008 till 130,0 mrd kr 2009, vilket givet krisen är en anmärkningsvärt liten minskning.

Så hur 12 procent kunde bli 40 procent det begriper inte jag? Varför är inte de anställda värda att ta del av vinsterna?

Se hela inslaget på TV4.

Jämställdheten har långt kvar

SvD har gjort en genomgång av de största börsbolagens ledningar. Kvinnorna är få och lite har hänt de sista åren. Av 217 personer i ledningspositioner är endast 35 kvinnor.

Ett bolag försvar sig med att det är få personer i ledningen och att de som finns ansvarar för tunga och viktiga affärsområden. Hur ska jag tolka detta? När antalet platser i ledningen är få är det männen som får dem? Och att kvinnor inte kan ha ansvar för tunga affärsområden? Ett annat bolag försvarar sig med att det här med karriär är svårt tillsammans med familj. Så de 182 männen i de undersökta börsbolagen har inte några familjer. Eller?

Argumenten är så dåliga så jag håller på att svimma... Det bevisar bara hur långt vi har kvar till riktig jämställdhet.

Vad fasar du mest över att säga till chefen?

Jag läste en gång att det som chefer fasar mest över att säga till sina medarbetare är att de luktar illa. Jag funder på vad som kan vara det motsatta. Det vill säga vad är det värsta en medarbetare kan säga till chefen. Det svåraste är nog, tror jag, att säga att personen inte är en bra chef. Men som tur är går det att ändra på medarbetare som luktar illa. Och även en dålig chef. Men det är stor skillnad på att köpa en deo eller att utveckla sitt ledarskap.

Otydlighet borde vara ineffektivt, eller?

Hälften av tjänstemännen anser att det ofta eller ibland är otydligt vad de förväntas åstadkomma i sitt arbete. Hur kan det vara så?

Det finns risker när arbetet blir otydligt. Eftersom man inte vet vad som är prioriterat kan man i princip jobba hur mycket som helst. Dessutom kan man lägga fokus och energi på saker som inte är viktigt. Missnöje och tidsbrist ligger inte så långt borta i en sådan arbetssituation.

Det verkar så himla ineffektivt! Att alla vet vad som gäller och vad man ska göra borde vara mer effektivt. Eller har jag missat något?

Läs mer i Fria eller förvirrade - en stuide av tjänstemännens gränslösa arbetssituation.

Vad jobbar du med?

På tågresan ner till Västkusten frågade killen som satt bredvid mig ”Vad jobbar du med?”... Frågan som är så svår att svara på som jag önskar att jag hade ett snärtigt svar på. Framförallt tror jag det är knepigt att svara på därför att jobb och arbetsplatser förändras. Efter några år eller ibland inte mer än några månader så förändras organisationen och dina arbetsuppgifter. Så därför är frågan ”Var jobbar du?” eller ”Vad jobbar du som?” enklare att svara på. Jag är nöjd med att inte göra samma saker hela tiden. Förändring är oftast bra och kul!

Inga förslag på jämställda bolagsstyrelser

Nyamko Sabuni skriver i dagens DI på debattsidan om att bristen på kvinnor i bolagsstyrelserna är ett jämställdhetsproblem och ett samhällsproblem. Om detta skulle vara en ny tanke för vår jämställdhetsminister så kan jag inte annat än sucka…

Hon talar om näringslivets ansvar att inte stå vid sidan av samhällsutvecklingen och vara ett reservat för förlegade värderingar. Frågan är om det inte är hon själv som står vid sidan om samhällsutvecklingen. Det är lite som har hänt i bolagsrummen de sista decennierna. Som Sveriges jämställdhetsminister borde hon själv ta ansvar för att göra bolagsstyrelserna jämställda. Om lagstiftning om könsrepresentation inte är något alternativ vad finns då för alternativ till männens kvotering?

Nya ägare – energikick eller utmaning?

Många företag kommer att få nya ägare de närmsta åren. De mest aktuella fallen är Saab som just har fått nya ägare och Volvo som möjligen kan få kinesiska ägare inom en nära framtid. Nya ägare innebär att det kommer in nytt friskt blod och energi i organisationen. Men det kan också finnas en del utmaningar som väntar runt hörnet. De viktigaste frågorna att få svar på är: Hur är förvärvet finansierat? Hur ska eventuella lån betalas tillbaka? Är det rimligt? Hur ser de framtida investeringarna ut? Hur är synen på kompetensutveckling? Och företagskultur?

Det gör det mig glad att läsa att Volvofacken har varit i Kina och träffat den eventuella ägaren. Och att den viktigaste frågan är den långsiktiga finansiering och vad det finns för strategi för framtida utmaningar.

Läs mer i Nya ägare – Nya utmaningar

Tidsfattig eller tidsrik?

Arbetstiden suddas ut alltmer. Det blir svårare att skilja mellan arbete och fritid. I gårdagens DN läste jag en notis om att tid är en framtida lyx. Snart kommer vi att prata om tidsrika och tidsfattiga. Frågan är om inte tjänstemännen redan känner sig ganska tidsfattiga?

Bara för att vi får en friare arbetssituation med möjlighet att bestämma själva över när och var vi kan jobba så får vi inte mer tid. Att kunna planera sitt arbetsliv och privatliv, och få båda ”liven” att hänga ihop, är en utmaning. Många känner sig stressade. Närmare 30 procent av tjänstemännen använder tid från sin ledighet någon gång i veckan och 12 procent gör det dagligen.

Jag tror nog många redan idag känner sig tidsfattiga. Men jag hoppas att arbetet gör deras liv rikare.

Läs mer i Fria eller förvirrade – En studie av tjänstemännens gränslösa arbetssituation

De manliga FoU-cheferna spår i framtiden

I en artikel i NyTeknik spår tio tekniktunga företag om vilka teknikgenombrott som de väntas se under det nya decenniet. Framförallt är det miljörelaterade teknikgenombrott som de tror på. Det kanske inte är så förvånande. Vad som däremot är mer förvånade är att NyTeknik inte har frågat en enda FoU-chef som är kvinna. Eller kan det vara så att det inte finns några? I så fall är det oroväckande. Det är kanske just kvinnliga FoU-chefer som kommer vara det stora genombrottet de kommande tio åren. Det hoppas jag på!

Ett barntillåtet arbetsliv borde vara självklart

Eva Sternberg skriver i Expressen att Birgitta Ohlsson bör tack nej till jobbet som EU-minister för att hon är gravid.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser artikeln. Det är framförallt två saker som gör mig arg och ledsen. Det första är att kvinnor ska, enligt Sternberg, välja bort karriär framför graviditet och föräldraskap. Det andra är att män inte kan ta ett större ansvar och dessutom inte kan förändras till moderna män som tar hand om sina barn. Samtidigt yrar hon om barnets rätt till sin mamma. Och hur är det med pappan då, har inte barnet rätt till honom?

Birgitta Ohlssons utnämning som EU-minister ser jag som tecken på att arbetslivet håller på att bli barntillåtet.

"Det här ger mig ingenting"

För mig är det viktigt att mitt jobb betyder något och att någon ser nyttan av det jag gör. Det tror jag de flesta vill känna. När min mamma sa till min syster 13 år gammal ”Kan inte du gå ut och rensa ogräs” gick syster tveksamt ut och påbörjade arbetet. Efter en kort stund kom hon in och sa ”Det här ger mig faktiskt ingenting”. Det har vi skrattat åt många gånger. Men hon hade SÅ rätt.

Ett jobb måste ge något och vara utvecklande. En individuell utvecklingsplan och feedback är bra redskap för att du ska få den utveckling som krävs. Det tråkigt att en fjärdedel av unionens medlemmar inte har någon individuell utvecklingsplan. Jag tycker det är självklart att närmsta chef ska ta ansvar för personalens utveckling. Tänk om alla skulle tänka ”det här ger mig verkligen någonting” då skulle vi få fler nöjda medarbetare och ännu bättre företag i Sverige.

Läs mer i Fria eller förvirrade – En studie av tjänstemännens gränslösa arbetssituation.

Hur rörigt kan det bli?

Jag träffade en medlem på ett stort svenskt företag som jobbade i 25 projekt. I ett projekt jobbade han 2 procent. Hur går det till?

Projektformer eller tillfälliga arbetsgrupper finns idag i nästan alla slags verksamheter. Dessa tillfälliga grupper blir allt vanligare på våra arbetsplatser. Detta är ett svar på organisationens behov av flexibilitet och att kunna anpassa sig till varierande förutsättningar. Det är också ett resultat av behovet att organisera samarbete över olika kompetens- och avdelningsområden. Men att jobba i 25 projekt, i vad som kallas multiprojektmiljö, måste leda till en splittrad bild av vad som förväntas av en. Går det ens att hålla reda på vem som är projektledare i alla projekten? Risken kan bli en rörig och stressig arbetssituation.