Arbetsplatsnomader – är det framtidens tjänstemän?

Möjligheten att kunna jobba var som helst och när som helst har ökat rejält de sista tio åren. Med en bärbar dator, mobiltelefon och flextid går det lättare att göra jobbet på andra ställen. Några tar med jobbet hem. Men alltfler väljer att jobba på andra platser än på jobbet och i hemmet. Kaféer och andra offentliga miljöer håller på att bli våra arbetsplatser.

Håller vi på att bli arbetsplatsnomader? Det vill säga vandra runt som nomader till olika platser där vi slår oss ner och jobbar. Är det traditionella kontoret snart ett minne blott?

By eller arbetsplats?

Det finns ett ordspråk som säger att det krävs en hel by för att fostra ett barn. Barnet behöver fler förebilder och läromästare än sina föräldrar. Släkt, vänner, grannar, äldre syskon, lärare och egna kompisar. Flera olika sorters människor i olika åldrar och med olika kunskaper skulle alltså öka ett de fostrande egenskaperna.

Arbetsplatsen borde, om talesättet är sant, kunna vara denna by. Att ha förebilder att se upp till, att det finns ett stort mått av lärande i organisationen, gemensam kultur som medarbetarna förstår eller visioner om hur arbetet ska organiseras för att vara framgångsrikt. Att olikheter stimulerar och att allas kunskaper tas till vara. Det kan väl inte vara så svårt tycker jag.

Har du några otydliga gränser i ditt jobb?

Frihet och flexibilitet i jobbet innebär stora fördelar och är ofta något som de flesta gillar. Men det kan också bli en stressfaktor om det innebär otydliga gränser och mål. Det kan bli så att man jobbar mer än den ordinarie arbetstiden. Och vem har inte hoppat över lunchen eller ätit något snabbt vid skrivbordet, och tänkt att så jag hinner jobba lite under lunchen? Vem har inte tagit med jobb hem när ”att-läsa-högen” är för stor?

Läs gärna artikeln i Computer Sweden och rapporten Fria eller förvirrade – en studie av tjänstemännens gränslösa arbetssituation.

Vuxenmobbning på svenska arbetsplatser är ett lagbrott

Efter att ha läst Maciej Zarembas artikel i DN idag kan jag inte annat än att bli mycket ledsen. Artikeln handlar om vuxenmobbning på svenska arbetsplatser. Berättelsen är gripande och handlar om en man som har blivit utsatt. Det får inte hända på våra arbetsplatser. Enligt AFS 1993:17 utgör mobbning (kränkande särbehandling) ett brott mot arbetsmiljölagen.

Hur har företag råd att bryta ner människor? Hur har företag råd att tillsätta chefer som inte kan sitt jobb eller har någon insikt om arbetsmiljölagen? Det är helt obegripligt för mig. Ingen ska behöva bli sjuk av sitt jobb.

Drömarbetsplatsen – finns den?

Har vi inte alla en bild om hur drömarbetsplatsen ser ut? Där allting bara fungerar och trivseln är hög. Men vad är det som gör att det fungerar?

Jag tror att vissa beståndsdelar måste finnas på drömarbetsplatsen. Det är viktigt att det finns ett kreativt klimat. Nätverk och andra samarbetsformer kan bidra till en öppenhet och möten över gränser som i sin tur kan stimulera kreativitet. Frihet att kunna utföra sitt arbete varsomhelst och närsomhelst kombineras med klara riktlinjer för arbetstid och kontroll över sin egen arbetsbelastning. Bristen på gränser för arbetet, både i tid och rum, kräver särskilt fokus på feedback och stöd från chefen.

Medarbetarna har frihet att utforma och planera sitt eget arbete. Parallellt med detta ger arbetsgivaren medarbetarna stora befogenheter att påverka beslut rörande den egna arbetssituationen och ökad kontroll över arbetsuppgifterna. Medarbetarna får stöd från företaget att känna trygghet i förändring. Det sker i form av möjligheter till kontinuerligt lärande och kompetensutveckling. Det gör att medarbetarna trivs på jobbet och är flexibla och kunniga, vilket skapar företag som utvecklas och växer.

Hur ser din arbetsplats ut? Jobbar du på en drömarbetsplats?


I en serie videoklipp ger Hans Björkman, förbundsekonom på Unionen och ansvarig för förbundets innovationspolitik, dig tips på om hur du och din arbetsplats kan bli mer kreativa.
Exempel på bra innovation

Arbetsmiljön är viktigast

Igår presenterade GP en undersökning om att arbetsmiljön blir allt viktigare. Var tredje svensk, och nästan varannan ung person, anger bättre arbetsmiljö som den viktigaste arbetslivsfrågan.

Jag är inte ett dugg förvånad. De omfattande effektiviseringarna som gjorts i näringslivet och rationaliseringar som skett på arbetsplatser påverkar i stor utsträckning villkoren för dem som jobbar. Att organisationer har blivit mer personalsnåla hör jag nästan varje gång jag pratar med våra medlemmar. Trycket ökar på kostnadsanpassningar och lönsamhet. Färre skall utföra fler arbetsuppgifter och arbetsbelastningen ökar. Det är inte konstigt att arbetsmiljö är den viktigaste arbetslivsfrågan. Eller vad tycker du?

Vill du bli en kombinatör?

En kombinatör är en person som är anställd men som också driver någon form av egen näringsverksamhet som bisyssla. Fenomenet blir vanligare för varje år och har i tidningarna beskrivits som den nya trenden i arbetslivet: att kombinera ett fast jobb och trygga inkomster med självförverkligande, kreativitet och förhoppningsvis lukrativa affärsidéer. Det bästa av två världar, helt enkelt.

Kan detta vara framtiden? Vad tycker du?

Vi behöver veta vad vi ska göra och hur vi ska göra

Har du någon gång fått en arbetsuppgift som är svår att veta hur du ska göra? Du vet vad du ska göra men inte hur du ska göra den.

I helgen köpte jag en pall på IKEA som jag på typiskt IKEA-vis skulle sätta ihop. Det var lite som när jag får en arbetsuppgift som jag vet vad det ska bli i slutändan men inte hur jag ska göra den. Det är då instruktioner och rutiner behövs för att veta hur arbetsuppgiften ska lösas.

Läs hela blogginlägget här.

Jobbar du också på ett nöjesfält?

Snart slår nöjesfälten upp sina portar för säsongen. När jag var liten vill jag alltid att det skulle gå undan och ju mer det pirrade i magen desto bättre. Men varför ska jag betala för det nu, när jag i vuxen ålder kan åka karusell hela arbetsåret. Internationella arbetsplatser liknar alltmer nöjesfält, och blir rörigare och snurrigare.

Läs hela blogginlägget här.

Dags att tänka på Beach 2010?

Vem jobbar inte på sina extrakilo? Och vem har inte hört talas om Atkins-, GI- eller stenåldersmetoden. Eller kanske lite mer drastiska åtgärder som ”extrem makeover” som går ut på att skära bort något som inte passar in. Jag kan inte hjälpa att se liknelsen med att många företagsledningar har anammat den senare metoden. Att ta fram kniven och skära bort lite i organisationen. Inte för att ”extrem makeover” är ett alternativ för mig, men konceptet känns igen.

Denna vecka gästbloggar jag på Du&jobbet. Läs hela blogginlägget här.

Är det ok att göra privata saker på jobbet?

De vanligaste privata sakerna vi gör på jobbet är boka läkartid, har kontakt med familjen, pratar privat med kollegor, besöker läkare, surfar på nätet, lyssnar på musik, har kontakt med vänner, uträttar ärenden, bokar biljetter och läser böcker och tidningar. Det är tidningen Du&jobbet som har gjort en undersökning bland 3000 personer om vilka privatsaker man gör på arbetstid.

När gränserna mellan privatliv och arbetsliv alltmer flyter ihop så är det kanske inte så konstigt att en del privata ärenden utförs på arbetstid. Särskilt inte när en del arbetsärenden utförs på fritiden. Eller?

Otydlighet borde vara ineffektivt, eller?

Hälften av tjänstemännen anser att det ofta eller ibland är otydligt vad de förväntas åstadkomma i sitt arbete. Hur kan det vara så?

Det finns risker när arbetet blir otydligt. Eftersom man inte vet vad som är prioriterat kan man i princip jobba hur mycket som helst. Dessutom kan man lägga fokus och energi på saker som inte är viktigt. Missnöje och tidsbrist ligger inte så långt borta i en sådan arbetssituation.

Det verkar så himla ineffektivt! Att alla vet vad som gäller och vad man ska göra borde vara mer effektivt. Eller har jag missat något?

Läs mer i Fria eller förvirrade - en stuide av tjänstemännens gränslösa arbetssituation.

Vad jobbar du med?

På tågresan ner till Västkusten frågade killen som satt bredvid mig ”Vad jobbar du med?”... Frågan som är så svår att svara på som jag önskar att jag hade ett snärtigt svar på. Framförallt tror jag det är knepigt att svara på därför att jobb och arbetsplatser förändras. Efter några år eller ibland inte mer än några månader så förändras organisationen och dina arbetsuppgifter. Så därför är frågan ”Var jobbar du?” eller ”Vad jobbar du som?” enklare att svara på. Jag är nöjd med att inte göra samma saker hela tiden. Förändring är oftast bra och kul!

Hur rörigt kan det bli?

Jag träffade en medlem på ett stort svenskt företag som jobbade i 25 projekt. I ett projekt jobbade han 2 procent. Hur går det till?

Projektformer eller tillfälliga arbetsgrupper finns idag i nästan alla slags verksamheter. Dessa tillfälliga grupper blir allt vanligare på våra arbetsplatser. Detta är ett svar på organisationens behov av flexibilitet och att kunna anpassa sig till varierande förutsättningar. Det är också ett resultat av behovet att organisera samarbete över olika kompetens- och avdelningsområden. Men att jobba i 25 projekt, i vad som kallas multiprojektmiljö, måste leda till en splittrad bild av vad som förväntas av en. Går det ens att hålla reda på vem som är projektledare i alla projekten? Risken kan bli en rörig och stressig arbetssituation.

Trivsel på jobbet

Jag träffade min kusin i förra veckan. Hon och jag jobbade tillsammans på Carlstens fästning på Marstrand för många, många år sedan. Denna sommar är en av de bästa jag har upplevt. Under en sommar jobbade 20 personer med att arrangera olika fester. Jobba är ett lite missvisande ord. Vi slet, svettades, grät, skrattade, skrek och plåstrade om våra ständigt svullna fötter. Det var vikingafester, riddarfester och karolinerfester. Det finns en anledning till att vi alla tyckte att det var kul att jobba där. Vi hade ett gemensamt mål, vi hade en deadline, vi var beroende av varandra, det vill säga kockarna klarade sig inte utan servicen och vise versa, vi gav varandra mycket feedback och alla gäster var nöjda.

Varför det är svårt att få till den här känslan av trivsel i organisationer idag? Det handlar ju egentligen om samma sak. Gemensamt mål, deadlines, se varandras kompetens och ge varandra feedback. Det kan väl inte vara så svårt!

Min favorit var vikingafesterna!

Hur personalsnålt kan ett företag bli?

Ericsson gjorde en vinst på 19 miljarder 2009 och fler personalminskningar är att vänta. Jag får det inte att gå ihop! Framförallt tror jag inte att de som jobbar där får det att gå ihop. Konsekvensen blir att färre ska göra mer och stressigt för de som är kvar. Företagens ensidiga fokus på kostnader leder inte sällan till att medarbetare upplever brist på tid, energi och engagemang. Jag tycker istället fokus borde ligga på utveckla verksamheten, skapa engagemang och en bra arbetsplats.

Att dessutom Ericsson väljer att höja utdelningarna för år 2009 är, om möjligt, ännu svårare att förstå.