Är det synd om toppcheferna?

I en artikel i DN idag konstaterar man att färre kvinnor sitter i företagsledningar. Det går lite bättre i bolagsstyrelserna, men i ledningsgrupperna verkar det inte hända så mycket. Axfood är bäst i klassen med fyra av sju styrelseledamöter som är kvinnor. Det är bra! Men vad jag reagerar på är det Antonia Ax:son Johnson styrelseledamot i Axfood säger ”Livet på toppen har blivit oerhört tufft” och att flera kvinnor än män tackar nej till toppositioner. Jag fattar inte. Varför är livet så tufft på toppen? Borde det inte vara roligt att driva företag eller ta ansvar i en styrelse? Jag har mycket svårt att tycka synd om toppcheferna.