Både vd och styrelseordförande ser brister med bonus – trots det är det mycket utbrett

Det är något som förbryllar med vd-bonus. Inte bara det att diskussionen ofta handlar om helt fel saker det vill säga nivåerna på bonusen och om det är rätt eller fel. Däremot diskuteras inte lika ofta om bonus leder till att en vd presterar bättre. Men det som förbryllar mig mest är att det verkar som om varken vd eller styrelseordförande tycker att bonus uppfyller sitt syfte. Trots det förekommer vd-bonus i det stora flertalet av Sveriges stora eller medelstora bolag. I de två studier som jag har gjort det senaste året är resultaten nästan identiska, trots att de tillfrågade var i ena fallet vd och i andra fallet styrelseordförande. Det vill säga både de som ger och de som får bonus. Dessa både grupper är eniga om att bonus behövs inte för att rekrytera eller behålla vd, inte heller bonus som drivkraft för vd tror de särskilt mycket på och dessutom tycker de att systemen är otydliga och inte främjar långsiktigheten i bolagen.

Framförallt kanske vi behöver reflektera över hur styrelsearbetet bedrivs i bolagen. Kanske behövs nya sätt att styra och utvärdera vd. Framförallt fundera på vad som verkligen motiverar honom (för det är oftast en man) att göra ett bra jobb. Det behövs utvärdering och omprövning av dagens system. Båda undersökningarna sätter fokus på flera svaga punkter i dagens ersättningssystem. Kan sådana belöningssystem verkligen vara lämpliga som styrmedel.

Den fråga som forsätter att gnaga i mitt huvudet är: betalar styrelsen för något som egentligen inte behövs. Får man vad man betalar för eller finns det andra sätt att uppnå samma effekt men till ett lägre pris. Att ”alla andra gör så” är inte ett tillräckligt argument för att ha vd-bonus.